Josefin Taljegård

Född: 26 augusti 1995
Klubb: Västra Frölunda KK
Började åka: 1998
Familj: Mamma Susanne, pappa Dan, storasystrar Malin och Maria
Tränare: Maria Taljegård, Malin Taljegård (+fysio) och Thomas Öberg
Koreografer: Nikolaj Morozov
Husdjur: Nej
TV-favoriter: Narcos och Homeland
Favoritfärg: Svart
Favoritmat: Paj
Favoritdryck: Coca Cola Zero
Favoritmusik: Blandat

Josefin Taljegård gjorde succé vid VM i Stockholm 2021, och tog en sensationell 15:e plats efter två felfria åk. Det var hennes första mästerskap i karriären, men trots det lyckades hon göra ett stort intryck på både publik och domare med sina karismatiska och originella program.

Vad är du mest stolt över hittills i din karriär?
– Jag blir stolt varje gång en förälder kommer fram till mig och säger att jag är en bra förebild för de yngre åkarna. Efter VM har jag fått många glada tillrop från andra åkare, och det är förstås kul. Även alla program som jag haft mellan åren får mig att känna mig stolt. Jag har utmanat mig själv med många olika musikstilar och varje program har fått mig att utvecklas konstnärligt till den åkare jag är idag.

Vad har din lyckade VM-debut betytt för dig?
– Förstås jättemycket! Hela upplevelsen har definitivt gett mig ännu mer motivation inför den här säsongen. Det var ett minne för livet, jag har fått bättre självförtroende och kan lita på att jag verkligen kan leverera när det gäller. Särskilt roligt att konståkare från hela världen kontaktar mig och berättar om hur jag inspirerat dem med mina program.

Du bestämde dig för att sluta efter SM i december 2014, varför?
– Jag var skadad, kroppen sade till mig att jag behövde ta det lugnare. Jag började på universitetet, levde studentlivet, och var med i ett teatersällskap.

Vad var det då som fick dig att komma tillbaka?
– Efter ett tag började jag sakna konståkningen. Det är en speciell känsla att vara på isen, som man inte kan få någon annanstans. Jag kände mig helt enkelt inte riktigt klar, jag hade inte nått upp till det jag trodde att jag kunde nå.

Hur tufft var det att försöka komma tillbaka?
– Det var väldigt svårt, och krävdes oerhört mycket. Men att jag lyckades visar att detta var något jag verkligen ville. Det är jag stolt över.

Om vi backar bandet lite, varför började du med konståkning?
– Jag kommer faktiskt inte ihåg, jag var så liten. Mina två äldre systrar åkte konståkning och min mamma har berättat att jag vägrade följa med till ishallen om jag inte fick åka själv. Jag började träna när jag var tre år, men jag hade varit på isen betydligt tidigare.

Varför tycker du om att åka konståkning?
– Det som jag tycker allra bäst om är programmen, att man får stå på en scen framför så mycket folk och få kontakt med publik och domare. Det är en kick, även om man blir nervös innan man ska åka. Självklart är det också kul att klara hopp man inte klarat på länge. Jag får resa mycket i samband med konståkningen, det tycker jag verkligen om. Både att se andra delar av världen och att träffa andra konståkare.

Vad tycker du själv att dina starka sidor inom konståkningen är?
– Det tycker jag definitivt är koreografin. Jag har en speciell karisma och närvaro när jag åker. Jag är också fysiskt stark, vilket gör att jag kan klara mina hopp.

Vad behöver du bli bättre på?
– En massa grejer! Jag behöver förbättra mina tävlingsnerver, och ta tävlingarna på lite mindre allvar. Och jag vill komma i ännu bättre fysisk form.

Vilka konståkare ser du upp till?
– Jag har alltid gillat Javier Fernandez och Jevgenij Plusjenko. Man kommer alltid ihåg deras program. När jag var liten ville jag bli Tara Lipinski, hon var så energisk. Jag tycker också att Carolina Kostner är häftig, hon gör verkligen sin egen grej.

Hur skulle dina vänner beskriva dig?
– Jag tror de skulle beskriva mig som kreativ, glad och omtänksam. Vissa blir förvånade över min energi som jag försöker sprida omkring mig.

Vad gillar du att göra på fritid?
– Jag gillar att skriva manus och skådespeleri, och jag tittar mycket på film. Sen tycker jag om att resa och att vara med vänner.

Vad tänker du på när du tävlar?
– Jag försöker tänka att jag ska ta ett moment i taget. I början av programmet försöker jag använda koreografin för att bli av med nervositeten.

Vad har du för mål nu?
– Det är klart att det hade varit roligt att åka på OS nu när jag har tagit en plats för Sverige. Samtidigt finns det andra tävlingar den här säsongen, som EM och VM för att nämna några. Ett stort mål för mig är också att ha lite svårare hopp och ändå åka med lika mycket inlevelse och utstrålning. Jag hoppas också kunna underhålla publiken med mitt nya kortprogram ”Ready or not”.

Hur ska du nå dina mål?
– Jag ska ta en träningsdag i taget. Bygga upp varje dag med ett mål som jag kan uppnå. Då brukar det gå bra. Men det är en lång väg att gå och det är viktigt att ha roligt under tiden.