Alexander Majorov avslutar en fantastisk karriär

En fantastisk karriär ska summeras. Med mängder av rekord, medaljer, fantastiska åk och enorma hopp har Alexander Majorov förgyllt svensk konståkning i ett helt decennium.

Vi drar historiken först. Alexander Majorovs 14:e plats från Sotji 2014 är en tangering av den bästa OS-placering en svensk herre gjort i modern tid, tillsammans med Tomas Öbergs resultat 1980. Majorov blev första svensk att ta medalj vid ett ISU-mästerskap i samband med sitt JVM-brons 2011. Han har flera topp tio-placeringar på EM och en tolfte plats som bäst från VM (2018). Han har sex SM-guld, alla svenska poängmässiga konståkningsrekord som går att ha i april 2019, och han är den svenska åkare som tagit flest medaljer på The Nordics/Nordiska mästerskapen i hela konståkningshistorien.

Men nu är det slut. Hur känns det?
– Det känns jättebra. Det var ett bra beslut vid rätt tidpunkt. Jag hade planerat det från förra året. Det var mycket enklare att sluta i år än förra året.

Varför?
– Bra fråga. Den här säsongen gav jag verkligen järnet, och kände att jag hade gett allt. Och jag slutade på topp. Som det ska vara.

Vilka milstolpar vill du själv lyfta fram från karriären?
– Jag måste säga att den mest minnesvärda tävlingen var Vinteruniversiaden i Kazakstan 2017, där jag tog brons. Den miljön som man fick tävla i där, jag har aldrig åkt inför en sån publik. Det var som en hockeypublik, de hejade extremt bra!

– Självklart är OS en grej jag kommer ihåg som jag gjorde riktigt bra. Men OS i Sotji var inte riktigt så stort som jag trodde, och då tänker jag på storleken på arenan och publiken. Däremot är det massivt att gå på invigningen. Där känner man att man lyckats med något inom idrotten. Man har sett det på tv i så många år, och det är svårt att tro att man ska kunna ta sig dit. Det var en speciell känsla.

Något annat mästerskap du vill lyfta fram?
– De tre senaste EM och VM jag gjort har i stort sett varit bra, men senaste VM i Saitama, det var verkligen häftigt. Upp till taket var det så högt, mer än 40 meter, man kände sig så liten. Det var ett helt annat tryck än vad jag var van vid, med den enorma publiken.

– JVM var längesen, det kommer jag knappt ihåg. Men jag har tittat på det åket på video, jag var verkligen bra där.

När insåg du att du är en riktigt bra konståkare?
– Jag tror jag insåg det nu, när jag slutade. I bedömningssporter kan man alltid bli bättre, och det gör att man har svårt att uppskatta det man gör. Men nu inser jag att var ganska bra, haha!

Är det några personer från konståkningsvärlden som du kommer fortsätta att vara kompis med?
– Jag har lärt känna alla som jag tävlat med under åren, så det har blivit många handskakningar och kramar på tävlingarna. Lagledarna brukar skratta åt att alla vet vem jag är. Vissa har jag tävlat mot sedan jag var elva, tolv år, som till exempel Javier Fernandez. Men nu när jag inte kommer att tävla får jag hålla kontakten online i stället.

Hur var det nu på slutet att i princip bara tävla mot yngre åkare?
– Jag tyckte jag höll i gång bra, och utvecklade mig. Det har skett en stor förändring de senaste åren i hur många kvadrupplar herrarna gör. Ett kortprogram med ett kvadruppelhopp, trippel axel, och en trippel-trippelkombination räcker inte ens alltid till en VM-final.

När var det som tyngst i din karriär?
– Det har varit upp och ner många gånger. Men jag minns särskilt mitt första EM i Helsingfors 2009, där jag ramlade fyra gånger i friåkningen. Det åket har satt sig på hjärnan. Jag var så otroligt besviken, för jag gick från att vara en stabil åkare till att göra bort mig med fyra fall.

Finns det något du skulle gjort annorlunda i din karriär om du kunde vrida tillbaka klockan?
– Ja. Jag skulle inte fokuserat så mycket på styrketräning som jag gjorde. Vi rekommenderades att köra vissa rörelser, och jag litade på att det var bra råd. I dag vet jag att man måste anpassa träningen till sig själv. Min kropp biffade upp sig för mycket under en period.

– Om jag tittar på hur jag såg ut vid OS i Sotji 2014 och jämför med nu, jag är mycket mer rörlig nu, jag har bättre kondition, och jag är skadefri på riktigt. Jag vägde så mycket förut att jag skadade mig. Nu kör jag en sorts styrketräning som mer fungerar som rehab. Det passar mig bättre. Jag borde helt enkelt ha vågat gå min egen väg tidigare.

Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag har faktiskt ingen aning. Förra året var jag inne på att åka shower, och turnera. Kanske köra i isshowerna som finns på kryssningsfartyg. Men efter den här säsongen känner jag att jag gett allt, och att jag bara måste få koppla av ett tag. När jag var klar med min sista friåkning på VM kunde jag inte ens tänka på någon framtid.

– Jag tror ändå att jag kommer fortsätta åka skridskor. Jag älskar att träna, och jag är säker på att jag kommer kunna hoppa trippel axel om tio år.

Kan du tänka dig att bli tränare? Eller kanske koreograf?
– Kanske tränare på läger, men inte på heltid. Jag är utbildad sjukgymnast, jag kommer säkert jobba med det.

– Jag har gjort ett antal program som koreograf, det skulle vara kul att fortsätta också. Men hur mycket vet jag inte.

Vilka personer har betytt mest för dig i karriären?
– Min familj har självklart betytt mest inom tävlingskarriären, utan dem hade jag inte blivit så bra som jag är i dag. Jag har fått träning från pappa, koreografi och dans från mamma, och jag har haft min lillebror Nikolaj som träningskompis. De har lärt mig att ansvara själv för min träning under de senare åren och att lita på min kunskap.

– Alla i förbundet har haft en stor betydelse, även de som slutat under min karriär. De har nästan blivit som en andra familj, och jag har haft stark tillit till dem. Jag vill därför tacka Svenska Konståkningsförbundet för allt stöd och alla minnesvärda år. Och jag vill tacka alla konståkningsvänner jag har mött. Två som ska nämnas särskilt, det är Kristoffer Berntsson och Adrian Schultheiss. Även om jag inte hade tid att lära känna dem väl, var det de som fick mig att börja hoppa trippel axel och kvadruppelhopp. Jag såg otroligt mycket upp till dem i tonåren.

Vad vill du säga till alla som har dig som förebild och som vill bli duktiga konståkare?
– Våga hitta din egen väg. Det finns inget bra svar på hur man ska bli bra, man måste hitta sitt koncept och våga prova det.

Se fler liknande nyheter

Svenskar på Challenger i Vitryssland & ISU-tävling i Ungern

Denna vecka pågår två internationella tävlingar med svenska deltagare, Ice Star i Minsk 18–20 oktober och Halloween Cup i Budapest...

Elitserien 19–20 oktober i Lerum

I helgen är det dags för del 4 i Elitserien. Tävlingarna tar plats i Lerum. Del 1 och 2 genomfördes...

Oberoende utredning – uppdrag och tillvägagångssätt

Svenska Konståkningsförbundet har nu formulerat uppdraget till den oberoende externa utredning som förbundsstyrelsen beslutat att tillsätta, med anledning av missförhållanden...

Emelie Ling årets Hans Lindh-stipendiat.

Styrelsen för Hans Lindhs Stipendiefond har utsett Emelie Ling till årets Hans Lindh-stipendiat. Stort grattis Emelie!

Volontäransökan VM 2021

Bli en del av teamet kring VM i Konståkning 2021!

Elitserien 12–13 oktober i Solna

I helgen är det dags för del 3 i Elitserien. Tävlingarna tar plats i Solna. Del 1 och 2 genomfördes...

Nytt säsongsbästa inför kommande Challenger-tävling för Josefin

Josefin Taljegård satte nytt säsongsbästa på Lombardia Trophy och landade 129.56 poäng. Denna vecka är det dags för Josefins andra...

Junior Grand Prix avslutar i Italien

Denna vecka pågår Junior Grand Prix sista deltävling för säsongen. På plats i Egna, Italien, är bland andra Julia Brovall...

Vila i frid, Birger Rosén

Birger Rosén, ordförande för Svenska Konståkningsförbundet 1984–1998, har lämnat oss. Vi minns Birgers gärning för svensk konståkning med glädje och...

Vägen vidare – oberoende utredning tillsätts

Svenska Konståkningsförbundet har under den senaste veckan tagit emot en disciplinanmälan mot en konståkningsförening. I anslutning till denna anmälan har...