Alexander Majorov avslutar en fantastisk karriär

En fantastisk karriär ska summeras. Med mängder av rekord, medaljer, fantastiska åk och enorma hopp har Alexander Majorov förgyllt svensk konståkning i ett helt decennium.

Vi drar historiken först. Alexander Majorovs 14:e plats från Sotji 2014 är en tangering av den bästa OS-placering en svensk herre gjort i modern tid, tillsammans med Tomas Öbergs resultat 1980. Majorov blev första svensk att ta medalj vid ett ISU-mästerskap i samband med sitt JVM-brons 2011. Han har flera topp tio-placeringar på EM och en tolfte plats som bäst från VM (2018). Han har sex SM-guld, alla svenska poängmässiga konståkningsrekord som går att ha i april 2019, och han är den svenska åkare som tagit flest medaljer på The Nordics/Nordiska mästerskapen i hela konståkningshistorien.

Men nu är det slut. Hur känns det?
– Det känns jättebra. Det var ett bra beslut vid rätt tidpunkt. Jag hade planerat det från förra året. Det var mycket enklare att sluta i år än förra året.

Varför?
– Bra fråga. Den här säsongen gav jag verkligen järnet, och kände att jag hade gett allt. Och jag slutade på topp. Som det ska vara.

Vilka milstolpar vill du själv lyfta fram från karriären?
– Jag måste säga att den mest minnesvärda tävlingen var Vinteruniversiaden i Kazakstan 2017, där jag tog brons. Den miljön som man fick tävla i där, jag har aldrig åkt inför en sån publik. Det var som en hockeypublik, de hejade extremt bra!

– Självklart är OS en grej jag kommer ihåg som jag gjorde riktigt bra. Men OS i Sotji var inte riktigt så stort som jag trodde, och då tänker jag på storleken på arenan och publiken. Däremot är det massivt att gå på invigningen. Där känner man att man lyckats med något inom idrotten. Man har sett det på tv i så många år, och det är svårt att tro att man ska kunna ta sig dit. Det var en speciell känsla.

Något annat mästerskap du vill lyfta fram?
– De tre senaste EM och VM jag gjort har i stort sett varit bra, men senaste VM i Saitama, det var verkligen häftigt. Upp till taket var det så högt, mer än 40 meter, man kände sig så liten. Det var ett helt annat tryck än vad jag var van vid, med den enorma publiken.

– JVM var längesen, det kommer jag knappt ihåg. Men jag har tittat på det åket på video, jag var verkligen bra där.

När insåg du att du är en riktigt bra konståkare?
– Jag tror jag insåg det nu, när jag slutade. I bedömningssporter kan man alltid bli bättre, och det gör att man har svårt att uppskatta det man gör. Men nu inser jag att var ganska bra, haha!

Är det några personer från konståkningsvärlden som du kommer fortsätta att vara kompis med?
– Jag har lärt känna alla som jag tävlat med under åren, så det har blivit många handskakningar och kramar på tävlingarna. Lagledarna brukar skratta åt att alla vet vem jag är. Vissa har jag tävlat mot sedan jag var elva, tolv år, som till exempel Javier Fernandez. Men nu när jag inte kommer att tävla får jag hålla kontakten online i stället.

Hur var det nu på slutet att i princip bara tävla mot yngre åkare?
– Jag tyckte jag höll i gång bra, och utvecklade mig. Det har skett en stor förändring de senaste åren i hur många kvadrupplar herrarna gör. Ett kortprogram med ett kvadruppelhopp, trippel axel, och en trippel-trippelkombination räcker inte ens alltid till en VM-final.

När var det som tyngst i din karriär?
– Det har varit upp och ner många gånger. Men jag minns särskilt mitt första EM i Helsingfors 2009, där jag ramlade fyra gånger i friåkningen. Det åket har satt sig på hjärnan. Jag var så otroligt besviken, för jag gick från att vara en stabil åkare till att göra bort mig med fyra fall.

Finns det något du skulle gjort annorlunda i din karriär om du kunde vrida tillbaka klockan?
– Ja. Jag skulle inte fokuserat så mycket på styrketräning som jag gjorde. Vi rekommenderades att köra vissa rörelser, och jag litade på att det var bra råd. I dag vet jag att man måste anpassa träningen till sig själv. Min kropp biffade upp sig för mycket under en period.

– Om jag tittar på hur jag såg ut vid OS i Sotji 2014 och jämför med nu, jag är mycket mer rörlig nu, jag har bättre kondition, och jag är skadefri på riktigt. Jag vägde så mycket förut att jag skadade mig. Nu kör jag en sorts styrketräning som mer fungerar som rehab. Det passar mig bättre. Jag borde helt enkelt ha vågat gå min egen väg tidigare.

Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag har faktiskt ingen aning. Förra året var jag inne på att åka shower, och turnera. Kanske köra i isshowerna som finns på kryssningsfartyg. Men efter den här säsongen känner jag att jag gett allt, och att jag bara måste få koppla av ett tag. När jag var klar med min sista friåkning på VM kunde jag inte ens tänka på någon framtid.

– Jag tror ändå att jag kommer fortsätta åka skridskor. Jag älskar att träna, och jag är säker på att jag kommer kunna hoppa trippel axel om tio år.

Kan du tänka dig att bli tränare? Eller kanske koreograf?
– Kanske tränare på läger, men inte på heltid. Jag är utbildad sjukgymnast, jag kommer säkert jobba med det.

– Jag har gjort ett antal program som koreograf, det skulle vara kul att fortsätta också. Men hur mycket vet jag inte.

Vilka personer har betytt mest för dig i karriären?
– Min familj har självklart betytt mest inom tävlingskarriären, utan dem hade jag inte blivit så bra som jag är i dag. Jag har fått träning från pappa, koreografi och dans från mamma, och jag har haft min lillebror Nikolaj som träningskompis. De har lärt mig att ansvara själv för min träning under de senare åren och att lita på min kunskap.

– Alla i förbundet har haft en stor betydelse, även de som slutat under min karriär. De har nästan blivit som en andra familj, och jag har haft stark tillit till dem. Jag vill därför tacka Svenska Konståkningsförbundet för allt stöd och alla minnesvärda år. Och jag vill tacka alla konståkningsvänner jag har mött. Två som ska nämnas särskilt, det är Kristoffer Berntsson och Adrian Schultheiss. Även om jag inte hade tid att lära känna dem väl, var det de som fick mig att börja hoppa trippel axel och kvadruppelhopp. Jag såg otroligt mycket upp till dem i tonåren.

Vad vill du säga till alla som har dig som förebild och som vill bli duktiga konståkare?
– Våga hitta din egen väg. Det finns inget bra svar på hur man ska bli bra, man måste hitta sitt koncept och våga prova det.

Se fler liknande nyheter

EM i Graz – tävlingsstart på onsdag!

På onsdag 22 januari börjar EM i konståkning i Graz, Österrike. För Sverige tävlar: Anita Östlund, Nikolaj Majorov och Illya Solomin....

Synkrokval 2 i Borås – spänning och fina prestationer

I helgen avgjordes kvaltävling 2 i synkro i Borås med fjorton deltagande lag på plats. Kvaltävlingen var den andra av...

Oberoende utredning – utredare tillsatt samt tidsplan

Den 22 september beslutade Svenska Konståkningsförbundets styrelse att tillsätta en extern, oberoende utredning för genomlysning av verksamheten med utgångspunkt i...

Kvaltävling 2 i synkroniserad konståkning, Borås

I helgen är det dags för kvaltävling 2 i synkroniserad konståkning. Tävlingen tar plats i Borås ishall den 11–12 januari. Synkrokval...

Året inleds med internationell säsongsdebut för Johansson och Egyptson

Mentor Torun Cup i Torun, Polen står den 8–12 januari 2020 värd för årets första internationella ISU-tävling. Från Sverige deltar...

Studie visar på vikten av insatser för mer fysisk aktivitet bland barn

Barn och unga sitter, halvligger eller står mer eller mindre stilla under större delen av sin vakna tid. Det visar...

Lennart Månsson: Konståknings-Sveriges främsta statistikguru

I sin databas har Lennart Månsson information om över 29 000 konståkare, och han har lagt in 206 000 resultat. För hand. Det...

Här är konståkningsfilmerna du bör känna till

Släpp alla tankar på att Hollywoodfilmer där det förekommer konståkning ska vara verklighetstrogna. Om man bara accepterar att de är...

Julhälsning från Katarina Henriksson, ordförande Svenska Konståkningsförbundet

Förbundsordförande blickar mot det nya året och skickar en julhälsning till konståkningssverige.

Uttagna till EM: Anita Östlund, Nikolaj Majorov och Illya Solomin

Efter SM i konståkning i Ulricehamn i helgen har Internationella Kommittén utsett Anita Östlund, Nikolaj Majorov och Illya Solomin för...