Skridskons historia

I tusentals år var skridskoåkning bara ett transportsätt över frusna vattendrag. De äldsta skridskoliknande föremål som hittats användes för mer än 20 000 år sedan i Nederländerna. Därifrån spred sig kunskapen om att sätta skenor på skorna ”över vattnet” till norra Europa och England.
I Skandinavien utvecklades för cirka 3000 år sedan det som kan liknas vid dagens skridskor. De första skridskorna tillverkades av revben och skenben från bland annat älg, oxe och ren. Det är inte exakt känt när skridskoskenan började tillverkas i metall, men mycket talar för att skridskoskenor av stål användes i Nederländerna redan på 1300-talet.
Skridskoåkning har utövats som rekreation, av både kvinnor och män, på Nederländernas kanaler sedan medeltiden. Att åka på frusna sjöar och kärr blev populärt i England på 1600-talet och första skridskoklubben formades i Edinburgh, Skottland, 1742. År 1740 förde engelsmännen med sig skridskoåkningen till Nordamerika. Självklart var skridskoåkning populärt även vid franska hovet, där självaste Marie-Antoinette snörde på sig skridskorna.
Först under 1900-talet tillkom de för konståkning så karaktäristiska tänderna på skridskoskenan. Med hjälp av dessa kunde åkaren få bättre grepp och därmed utvecklas mot den form konståkningen har idag.